Kärlek och sorg är två av livets stora händelser och kan inträffa när du som minst anar det. Någon i din närhet kanske har avlidit hastigt, din partner har lämnat dig vind för våg, eller ditt käraste husdjur och din bästa vän har somnat in hos veterinären. Sorg kan aldrig mätas och hanteringen av den är högst individuell. Så, hur kan du då hantera den på allra bästa sätt?
Det finns inget rätt eller fel för att bearbeta sorg. Ofta ligger det dock en generell uppfattning i luften om hur man bör hantera saknad och ledsamheter. Detta är dock osynliga och moraliska regler som satts upp av samhället, och ingenting som man måste efterfölja bara för att andra tycker så. En begravning i Göteborg kan således skilja sig helt och fullt från en begravning i Luleå.
Hur kan du hedra dina nära?
Det är faktiskt till och med vanligt att begravningar försöks hålla med glädje istället för att vara dränkta i svart – av den enkla anledning att försöka minnas den bortgångna personen på ett sätt som väcker glädje istället för sorg. Hur en död person hedras kan därför te sig mycket olika. Något du kan göra om du är osäker på hur du vill hålla en begravning, är att ställa dig själv frågan ”Hur skulle min anhörig velat ha haft det?”.
Olika reaktioner vid sorg – Vad göra som medmänniska?
Ha aldrig dåligt samvete för hur du reagerar på en sorglig nyhet. Många människor har benägenhet att vältra sig i tårar och hulkande, medan andra är inåtagerande och håller sina känslor för sig själva. Detta kan uppfattas som känslokallt och själviskt, men är bara ett av många sätt att hantera sin ledsamhet på. Därmed sagt är det också viktigt att inte påtvinga ett samtal med en person som nyligen har förlorat en nära anhörig eller går igenom en tragisk skilsmässa och så vidare. Att bara visa att man som medmänniska finns där om den andra behöver, är tillräckligt.
Var dock beredd på olika reaktioner som kan innebära följande:
- Gråt och depression
- Förtvivlan
- Ilska och besvikelse
- Behov av att prata av sig med någon
- Skuldhetskänslor
Inte sällan är sorgen också ett förlopp av olika faser som kommer och går. Ibland finns ett samband med vilken typ av förhållande som den efterlevande och den numera avlidne personen hade. Kanske fanns det gammalt groll mellan de två eller så kanske inte allt hade blivit sagt i livet. När döden träder in eller en person försvinner ur ens liv, återkommer många minnen som kanske inte var lika tydliga som innan den tragiska händelsen inträffade. Detta bidrar givetvis till känslostormar – lugna som svajiga.
